Nu har jag börjat tjyva mina tomater. Det vill säga plocka bort nya skott som kommer i badvecken på det höga sorterna. Jag vet att det här ställer till det för många. Vad är en tjyv och varför ska den bort?

 

 

Man skiljer på busktomater och höga sorter. Busktomater har en bestämd höjd. De kan vara dvärgar som odlas som krukväxter, buskar med hängande växtsätt lämpliga för amplar, några kan bli upp till 150 cm, men de flesta blir  70-100 cm höga. Eftersom de inte blir högre orkar och hinner tomaterna fram på alla sidogrenar. Dessa tjyvar man INTE för då blir det ju ingen buske. På engelska kallas dessa ‘determinate tomatoes’.

Höga sorter på engelska ‘indeterminate tomatoes’ växer däremot på höjden så länge säsongen varar och skjuter dessutom sidoskott. Om de inte stöttades utan fick växa vilt skulle de krypa fram och fungera som en gigantisk marktäckare där stängeln slår rot lite här och var i fuktigare partier. Det största exemplet jag hört talas om är från Guiness Rekordbok och en planta i Australien som bredde ut sig på en yta av 350 kvm.

Fortsätt läsa

Lundområdet på ca 150 kvm som jag kallar Äppelstunden hade ingen egentlig planering när det anlades. Jag ville bara bli av med den tråkiga gräsmattan som inte trivdes och mest bestod av maskrosor. Uppfylld av att plötsligt ha allt detta utrymme att leka på flyttade jag in så många pioner det fick plats på de soliga fläckarna, diverse marktäckare och spontaninhandlade prydnadsväxter när tycke uppstod.

 

 

Pionkärleken håller i sig, men nu vet jag lite mer vad jag vill använda ytorna till så efterhand har en del ätligt smugit sig in som t.ex. en häckinramning av häggmispel som har ätliga bär. Beståndet av bulbillsådd skogslök (kajp) börjar ta sig bra och anas i högerkanten, liksom den vita randen av ramslök längs häcken som i själva verket fyller ut båda sidor längs 30 meter. Behöver alltså inte snåla med bladen längre. Medan jag fotade hittade jag piplök som jag glömt bort att jag satt.
I bakre delen en stock som fungerar som sittplats under ett av de tre äppelträden och soliga änden har jag borrat full av hål i olika storlekar för solitärbin och andra insekter. En del är tagna i bruk som barnkammare och igenmurade.

Fortsätt läsa

 

Parkslide (Fallopia japonica), en vacker och imponerande växt som många har i sina trädgårdar, men det är också en invasiv art som är i stort sett omöjlig att bli av med. Den är inte förbjuden enligt EU:s lista över invasiva arter, men Naturvårdsverket rekommenderar att spridningen begränsas. Minsta lilla bit på villovägar kan slå rot och när man försöker bekämpa svarar den med att sprida sig explosivt. Syns ofta längs vägar i södra Sverige där den hamnat med schaktmassor och där folk olagligen dumpat trädgårdsavfall i naturen.

Jag tänkte inte orda så mycket om parkslidens negativa sidor i detta inlägget eftersom jag skrivit om det tidigare HÄR utan mer om dess användbarhet.

Visste du till exempel att parksliden är släkt med Rabarber (Rheum rhabarbarum) som också tillhör familjen slideväxter, är ätlig och till och med mycket god.

 

Fortsätt läsa

Korogi (Stachys affinis) seglar upp som min nya favoritknöl både till smak och utseende. Ganska ovanlig här men lär förekomma i större kommersiell odling i Frankrike. Odlas även i Japan som delikatessknöl och förstås för dess roliga utseende. Ursprunget är Kina där den växer vild. Korogi tillhör familjen plisterväxter.

 

 

Knölarna kan bli upp till 8 cm långa och 2 cm tjocka och skördas hela vintern fram till de börjar växa, vilket är mitten av april här i zon 4. De kan ätas färska, kokas och stekas, användas i soppor och grytor eller som ett eget krispigt tillbehör lättkokta i välsaltat vatten och sen rostade. Precis som jordärtskockor innehåller de inulin som kan ge blåsig mage om man är känslig vilket undviks genom att förkoka och kasta bort första vattnet. De ska bara skrubbas skalar du tappar de både färg och smak.

Fortsätt läsa

Är starta pallkrage nåt att skriva om? Det är väl bara att skaffa några kragar och fylla på med billigaste jorden man kan hitta och så är man igång.

Njae…

Jord är verkligen ett kapitel för sig och helst vill jag göra den själv för att få med allt liv och skapa kretslopp på tomten.  Bakterier, svampar, pyttesmå djur och maskar samverkar på alla möjliga sätt och inte minst med växterna i ett eget kosmos som vi inte vet så mycket om, men vi vet att allt liv behövs och att för lite liv och obalanser gör att växterna inte trivs, kanske rent av blir sjuka. I påsjorden finns inte det här livet. Påsjorden ska dessutom fraktas och baxas, är förpackad i plast som ger avfall, innehåller mycket torv som är omtvistad när det gäller brytning, vi tär på klotet, den kostar och ändå blir resultatet sämre.

Fortsätt läsa

Tomater är förstås välkomna och goda året runt, men det kan inte hjälpas att jag uppskattar de första alldeles extra och jag vill helst ha en färggrann godisskål med olika sorter att sätta på bordet redan till midsommar.

Naturligtvis kan man driva upp tomater året runt med uppvärmt växthus och belysning, men det blir både dyrt och mindre miljövänligt i längden. Väldigt mycket enklare är det att välja tidiga sorter som klarar sig med naturligt ljus och värmefläkt endast i nödfall. Mycket av smaken kommer ju från solen. De flesta tomatsorter fungerar fortfarande bra att så nu och nån vecka framåt även om man kan få en annan uppfattning i sociala medier där det oftast finns folk som är extra tidigt ute med det mesta.

Vid sådd nu hinner ändå de snabbaste att börja leverera i början av sommaren. I frölistorna anges tiden från sådd till skörd i dagar. Ca 60 dagar kan betraktas som ultratidig eller mycket tidig, ca 70 dagar tidig, 80 medeltidig och är utvecklingstiden längre brukar den inte nämnas utan räknas som normal runt 90 dagar.

Man kan inte sätta dem utomhus direkt så här tidigt på säsongen. Det magiska talet är 15 grader som lägsta temperatur om de inte ska bli chockade och stanna upp i tillväxt. Det är alltså nån form av växthus, tunnel, uteplats, veranda med fläkt och frostvakt som gäller åtminstone till att börja med eller odling i 20-liters hink som kan lyftas in om nätterna, annars trivs de flest i listan utomhus när värmen kommer. Hos mig i zon 4 har vi ofta så kallade järnnätter med frost strax innan midsommar när det gäller att se upp lite extra med alla plantor.

Här kommer en lista över tidiga sorter som jag odlar med jämna mellanrum eller till och med varje säsong och verkligen kan rekommendera:

Black Sea Man superfavorit som får flytta utomhus en bit in på säsongen

Fortsätt läsa

Strax innan jul lade sig Snövit att ruva och nu har hennes femlingar blivit tonåringar och får klara sig själva. De håller ihop i sitt gäng som tonåringar brukar göra och upptäcker världen på egen hand. De kommer snart att dra fram som en skock ligister utan minsta hänsyn till de oskrivna reglerna i trädgården som att man inte förstör rabattkanter, sprätter jord på plattorna eller hoppar in i grönsakslandet.
Hur blev det så här?

Lunch vid pallkragarna. Lill-Astrid (gulbrun) som är högsta hönset går med bestämda steg mot femlingarna för att ge den närmsta ett hack eftersom hon tycker att all mat är hennes och att de ska hålla sig på sin kant. Den lilla svarta tittar lätt förskräckt upp och hoppar åt sidan. När hönskycklingarna blir könsmogna kommer tuppen att visa intresse och de blir upptagna i flocken. För tuppkycklingarna börjar däremot en ny kamp om revir, men det är en annan historia.

Fortsätt läsa

I höstas var jag på en trevlig groddkurs med Annika Christensen. Ni vet Annika, allas vår Annika! Om nån skulle missat har hon varit Trädgårdssveriges meste fotograf de senaste tio åren och fotat flera böcker tidigare, dessutom är hon odlare, hälsomänniska och vän.  Alltså det hon inte vet om groddar och groddning…

Själv har jag groddat sen jag fick eget hushåll i slutet på 1970-talet. Då var det mest alfalfa som gällde och gick att få tag på och vi som höll på räknades lite som grönavågare. Efter hand har jag lagt till lite alla möjliga frön, inte minst mungbönor och kanske lite hamnat lite i läget “Jag kan tillräckligt och använder ju groddar hela vintern och är rätt nöjd med det”.

Tack och lov har jag ändå en nyfiken läggning och utvecklingen går framåt. Annika bjöd på alla möjliga groddar och jag fick en ny favorit, bockhornsklöver. Vi fick faktiskt oss en hel lunch serverad med bröd och sallader, allt baserat på groddar och skott och blev så mätta och nöjda.

Fortsätt läsa

Som hemmaodlare kan det vara svårt att få till de där riktigt knubbiga plantorna. Det saknas ofta ljus eller är för varmt eller de står för trångt och skjuter i höjden i konkurrens om ljuset. Ett vanligt fönster är inte tillräckligt och dessutom finns det ofta ett element under som driver på. Alla av oss har inte heller så mycket utrymme över att vi kan hålla ett rum inomhus lite svalare bara för sådderna.

Mina sådder börjar på golvvärmen i badrummet och så fort första lilla nacke syns flyttas de ut i garaget där jag håller 15 grader under vanliga T5 rör. Ibland händer det ändå att jag missar att glänta på nåt lock och vips har groddarna ranglat iväg och blivit flera centimeter långa. Ibland kan det hända över dagen, så fort går det!

Fortsätt läsa

Följ mig

Prenumerera på mitt nyhetsbrev