Bekämpa sniglar

I år känns det som sniglarna är fler än nånsin, särskilt de små rackarna som nu börjat växa till sig. Det första jag fick säga ajöss till var morötterna som först kom upp i prydliga rader med ett par, tre cm långa skott, men nästa dag var två tredjedelar försvunna och samma sak både på Södra filialen och hemma. De blanka spåren bredvid avslöjar.


I kampen mot sniglarna och att få behålla några godsaker för mig själv gäller det att ha en hel arsenal av knep att ta till.
I första hand plockar jag. Begagnade brödpåsar och eventuella andra mindre plastpåsar sparas i en korg inomhus och en i växthuset. När jag går ut för kvällsrundan tar jag automatisk en med mig och skulle jag missa finns ju det andra lagret. Sniglarna plockas upp med påsen in- och utvänd som man gör med hundbajs och om jag pausar gör jag bara en lös knut som är lätt att lösa upp, men tillräcklig för att de inte ska krypa ut. När jag är färdig för kvällen dras knuten åt och jag lägger den i ett särskilt fack i en frys i garaget där de somnar in naturligt. Facket töms till sopbilden kommer. På detta sättet slipper jag den vidriga hanteringen med att klippa. Att strö salt över är djurplågeri och det tycker jag inte ens en snigel ska utsättas för, dessutom blir det en otäck sörja att ta hand om.

Att lämna klippta eller trampade sniglar kvar på marken drar snabbt till sig fler glupska mördarsniglar. Därav namnet gissar jag. När sniglarna först började dyka sa snigelexperten Ted från Proschwitz på Naturhistoriska i Göteborg att de sniglar som kalasat på protein blir extra starka och livskraftiga, så jag låter aldrig kadaver ligga.

Plockandet fortsätter förstås hela säsongen inte sällan fram till jul. När sniglarna blivit lite större, typ prinskorvsstorlek passar plockaren på skaft bra. Det är ett aluminiumrör med handtag och bred gripklo som sparar in många böjningar.

Nysatta plantor och land preparerar jag oftast redan från början med turkos korn som går under varumärket Ferramol. Det är ett järn-III-fosfat-medel godkänt för ekologisk odling. Sniglarna äter gärna detta och kryper sen iväg och dör nånstans där man inte ser dem. De kan vara frestande att täcka hela tomten med detta granulat, men jag använder det bara på utsatta ställen eftersom fåglar och framför allt hönsen som går fritt är snabba på att plocka i sig. Det lär vara ofarligt för dem, men känns onödigt ändå.

Nemtatoder kan också vara effektiva, särskilt på våren, men det gäller att parera vattningarna med mulet väder och gärna hälla det över klippta sniglar som man sen portionerar ut längs tomtgränsen till exempel eller andra utsatta ställen. Då kommer mördarsniglar från när och fjärran att dras dit och också bli infekterade. Dyrt, hög äckelfaktor, men effektivt.

Runt grönsaksland och 30 meter gräns mot äng har vi grävt ner 40 cm breda plåtar med bockad kant som åtimstone de större djuren har svårt att ta sig över. Plåtarna är specialbeställda och längderna är beroende av plåtens storlek som remsorna klippts av. Vi hade kontakter på firma som kunde  bocka så  här stora bitar med 4 mm tjocklek, men antagligen går det att googla fram färdiga alternativ också. Sen får man förstås se till att gräset hålls kort och inte hänger över.

 

 

Där plåtkanterna slutar ställer jag ölfällor. Glassburkar med borrade hål i locket och en öl i. Spelar ingen roll vilken styrka. Jag brukar ta nån där datumet gått ut. Hålen kan också skäras ut som trekanter i ovankant på lådan så slipper man borra, men de bör vara tillräckligt stora för att även de fetaste sniglarna ska komma in. Väl nere i badet drunknar de och man kan lugnt slänga dem i sluten kompost eller i sortering för köksavfall.

Till pallkragarna finns det färdig lister som funkar hyggligt.

Efter hand har jag också anpassat växtslagen. Ettåriga växter är mest åtråvärda och de förekommer i stort sett inte längre hos mig, förutom i krukor och urnor där jag strör Ferramol under bladen med jämna mellanrum ändå lyckas dahliorna hamna på menyn. Några kryddtagets vill jag gärna ha och de får bara vara ifred i grönsakslandet innanför bockade kanter. Är man osäker på om man har sniglar kan man testa att sätta ut en planta. Finns det snigel är plantan borta på ett kick.

Det pratas en del om de fredliga pantersniglarna som blir imponerande stora och mest lever av kompostmaterial. De förökar sig inte lika explosivt och äter snigelägg, men även mördarsniglar äter snigelägg så det kanske går jämnt ut. Efter ha fredat dem 10-15 år är de nu så många att de finns överallt. De stora tar sig in i komposterna, där de lägger ägg och sen har de spridit sig över hela tomten. De små runt en centimeter älskar färskt, särskilt sallat och har jag otur kan jag hitta ett tiotal bara i ett huvud.

Foto: Markus Rehnberg

Så har vi då den nya svarhuvade sniglen som sprider sig från Mälarområdet och noterades i höstas. Lite mindre än den spanska skogssniglen/mördarsniglen, hör inte hemma här och verkar invasiv. Meddela länsstyrelsen om du ser den, fota och ha ihjäl den.

mördarsniglar, pantersnigel, svarthuvad snigel

Comments (2)

  • Usch, blä och tvi. Sniglarna är ett gissel och en evig sysselsättning. Jag tror att den milda vintern gjort att många överlevde i sina gömslen och därför är en del redan jättestora.
    Jag använde nematoderna under två eller tre års tid för ungefär lika länga sedan, men bara i själva köksträdgården som är byggd med hög träram. De enstaka jag fått in har jag letat upp och dödat direkt. Men i år har det exploderat, finns i hela trädgården. Jag klipper dem, men flyttar liken långt ut från rabatter och köksträdgården och hoppas att det hjälper.
    En evig kamp är det, men trägen vinner 🙂
    Ha de gott. Catarina

  • Kommer akkurat inn fra hagen etter sneglejakt. Fant heldigvis få, men de er der. Det gjelder å passe på. Jeg klipper dem i to og heller på noen korn med sneglegift. Har lest innlegget ditt nøye.
    Takk! Ha det godt! Anne

Kommentarer inaktiverade.

Följ mig

Prenumerera på mitt nyhetsbrev